Många var rent ut sagt entusiastiska. Det kändes som en succe! På övre våningen var det klubbkänsla och spontan dans i interaktion med Mats animationer. Masker och figurgrupper som blandades med små bilder, språkband och animationer fick eget liv och tilltal unikt för Katedrulkontexten.
Lilla Galleri 1 blev ett stort kulturhus.
Den katedrul som fyllde galleriets golv var som ett nedslag från yttre rymden. På det sättet fungerade Evas bildberättelse och lerskisser, så att vi kunde ana de enorma proportionerna av Den Nue Kunstkatedrulen. Placerad på Uppsalaåsen var den kanske femhundra meter hög.
Det var närkontakt av tredje graden!
Jag, Kurt, fick min koja klar och tillräckligt med texter hängande från trappstegen för att det skulle fungera som en ansats för det vidare skrivandet. En första pro motion promenud genomförde jag med standar, stav och projektväska. Flyers fick lockade människor på gågatan själva ta ur min innerficka. Intimt det också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar