Jag ville pröva en verkligt utmanande stil i denna promenud, så det passade ganska bra att gå själv. På standaret hade jag dagen till ära arrangerat en frihetsmössa. Vid mitten av mars månad år 44 före Kristus mördades Julius Caesar av Brutus och hans anhängare. Efter mordet sprang de ut på Roms gator med den röda mössan på en lans och ropade: -"Tyrannen är död, leve republiken". Med den amerikanska revolutionen blev frihetsmössan en global symbol för rätten att göra uppror mot kolonialt tyranni. Det första amerikanska pennymyntet hade en bild av Friheten med flygande hår och frihetsmössan på en stav över axeln. Det är en av tidernas mest potenta politiska symboler. Den användes av kejsar Augustus som tog makten från Brutus 19 augusti 43 f Kr, under franska revolutionen, i nya stater som bildades under Napoleonkrigen, i många latinamerikanska stater, av holländarna under 100-årskriget och av Gustav II Adolf under 30-årigakriget. Slutligen använde Gustav III symbolen för att fira sin statskupp 19 augusti 1772.
Min promenud hade temat Långsamhet och jag skred alltså i sakta mak från Stadsbiblioteket till Stora torget på 45 minuter. Långsamheten i rörelsen fordrade en koncentration som gjorde marschen till en meditationsövning, en art av Tai Chi. Jag väckte uppmärksamhet och samlade kraft. De som var nyfikna kunde komma fram och ta en flyer ur min innerficka Så uppstod spännande möten och samtal.
Vid gatukorsningarna ändrade jag stil och blev en agiterande maskin som vände åt alla håll med banderollen och skrek ut: - DEN NUE UNSTKATEDRULEN! Sedan återgick jag i tyst och långsamt läge. Jag blev fotograferad av ett par som jag samtalat med på galleriet. Tydligen hade jag väckt deras nyfikenhet för de tycktes ha väntat på mig i ett gathörn. Efter skriksessionen bad jag dem ta en bild med min kamera. Tack.
Den sista biten fick jag sällskap av en Henk, en gammal vän och kulturarbetare som hjälpte till att sprida flygblad och som fotograferade mig på Dombron. En gång bjöd jag in honom som deltagare i en paneldebatt på Filosofikafé om Konstens spelrum i Universitetshuset. Jag mindes att den konst han talade om då var lik den här sortens radikala, socialt tillvända aktioner. Men jag mindes kanske fel. Henk berättade om ett holländskt experiment med konstnärslön där ordet kulturarbetare användes för att förändra konstbegreppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar