Drular är inte alltid rosa. Jag tänjde på sanningen för att få komma i tidningen. Men nu behöver jag bekänna allt. Se bakgrund till Aftonbladets reportage.
Det blev som ett oavsiktligt tematiserande av ett utanförskap som vi talade om när vi förberedde utställniTjäna pengarngen. Hur man försöker sälja sig med olika projekt. Och hur denna längtan efter att bli sedd öppnar sig mot två gränsland. Det inre där längtan att bli synlig för andra hotar det egna jagets integritet och det yttre där man framstår för andra som en sjabbig prostituerad som misslyckas med att sälja sina drömmar, trots att de stöpts till en allt mer anpassad form.
Med läppstiftet på rätta stället säljer vi kyssar, fast ironiskt, ikoniskt. På en viss nivå slutar denna teater att vara patetisk. Det är då den övergår i det karnevaleska. Konstkatedrulen blir en kulturbilaga till Aftonbladet lika mycket som till Azril Bacal diktsamling. Allt filtas samman i en revoltionär rörelse, en attack från den inre rymden. Det är Kunstkatedrulen som nedstiger. Vild och vacker som i bilden från Villaägen sju. En av kunstmonauterna rör sig i Art Space på rymdpromenud och snuddar vid Ebba Grön som en Roger Pontare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar